Sverige håller långsamt på att förstöras inifrån utan att vi egentligen märker så mycket av vad som händer. Vi sitter och tittar på naturfilmer från hela världen och tycker att allt är vackert. Ja, det är väl fint, men naturfilmer som visas på en elektrisk skärm är inte precis detsamma som den riktiga naturen.
När jag bodde i Stockholm så trodde jag att landsbygden var levande och att skogarna var vackra. Jo, de kan fortfarande vara vackra om man är på rätt ställe och riktar kameran åt rätt håll. Det går att göra vackra naturfilmer om forsar, sjöar, skogar, berg, blommor, fåglar, örnar och vargar.
Jo, det finns s.k. nyckelbiotoper med sällsynta växter, artrika ängar som bevaras genom att bli slagna med lie. Det finns kantareller, blåbär och hjortronmyrar.
Men om man åker bil genom de där djupa skogarna så blir man förskräckt. Det här är inte den typ av skog som Robin Hood red omkring i. Alla träden, gran och tall, växer i långa, raka rader och alla är lika gamla. Man kan tydligt se att de är planterade samtidigt. Eftersom träden står tätt så växer de sig snabbt höga, men det är bara högst upp som de grönskar. Nere vid marken, som mest är täckt av mossa, är det ganska mörkt. Stora områden ser ut som slagfält, bara jord, bråte, kvistar och stenar. Och sedan stora högar av timmer vid vägkanterna. Timmerbilarna kommer och hämtar och stockarna körs till järnvägen där de lastas om för vidare transport nånstans. Skogen är en monokultur och en timmerfabrik, men det finns ändå fortfarande fina områden (där det är för svårt för timmermaskinerna att köra?) och här och där bor det fortfarande folk i skogarna.
Skogsmaskinerna är inte överallt, de tar ett område i taget och när de är färdiga så drar de vidare. Man kan alltså fortfarande ha ett fint timmerhus i skogen och man kan fortfarande åka skidor och uppleva stjärnklara, tysta nätter. Man kan fortfarande sitta vid en lägereld vid en vacker sjö i solnedgången.
I sydligare länder är naturen tydligen redan så förstörd (eller privatägd) att den inte längre erbjuder något ”vildmarksliv” och det är många från Holland, Tyskland och Danmark, som kommer till skogarna i Värmland och blir helt lyriska av lycka enbart av att befinna sig ute i en tyst storskog. Många av dem, och även svenskar, etablerar sig här med nya företag som sysslar med naturupplevelser, skidåkning, ridning, camping och helt enkelt ”naturliv”. Ju sämre naturen blir i övriga Europa desto mer bör vi slå vakt om den guldgruvan som vi har i de stora skogarna. En dag kanske hälsoturism blir mer värdefullt än timmer. Här under kommer några länkar till sådana företag.
Men ett stort hot mot detta har dykt upp i form av vindkraftverk. Det låter bra (grön energi) men att vinden är ”fri och grön” betyder inte att alla dessa jättestora maskiner är detsamma. De förvandlar bergen till maskinparker, trakten blir obeboelig flera mil omkring dem och husen blir värdelösa när de inte går att sälja. Snurrorna sprider ett slags pulserande tryckvågor, som orsakar det som fått namnet Waubra Disease och som innebär att människor blir konstant sjösjuka. Stora rovfåglar knockas av de roterande vingarna och singlar döende till marken. Fladdermössen dör för att deras lungor inte tål tryckvågorna. Osv. Många problem. Det finns också de, som säger att detta inte är så ekonomiskt lyckat, som folk gärna vill tro, och att det snart kommer att finnas mycket bättre alternativ.
Ett argument som man framför att den nya ”religionen” om ”klimatförändringar”. Jovisst, klimatet ändras, det gör det hela tiden, det blir kallare och varmare i perioder och klimatforskarna verkar numera vara eniga om att denna globala temperatur styrs av solfläckarna. När det är många solstormar så blir jordens klimat varmare och tvärtom. På 1600-talet var det väldigt få solstormar och det orsakade den period, som kallas Den Lilla Istiden när folk frös och svalt. Det var som epidemier av panik i hela Europa och man skyllde detta på både judar och häxor (som man halshögg och slängde på bål).
Efter denna lilla istid så har klimatet sakta blivit varmare igen och förhoppningsvis så kommer kurvan att fortsätta att stiga. Vi har ännu inte kommit upp till den temperatur som det var i början av medeltiden, när man odlade druvor i norra Europa och vikingarna koloniserade Grönland. Då hade vi en högkultur.
Det värsta som skulle kunna hända oss vore att kurvan började sjunka så att vi fick en ny istid (istider återkommer då och då), vilket skulle kunna innebära att de nordiska länderna blev obeboeliga.
Om vi vill att det ska bli mindre koldioxid på jorden så ska vi låta skogarna växa i stället för att såga ner dem. Plantera nya!!! Växter tar upp koldioxid och lever av den. I stället producerar de syre, som vi behöver.
De flesta är trötta av jobbet och ser fram emot en semester med god mat, rödvin och sandstrand i ett land där solen är het. Det gäller att roa sig snabbt och bli brun och frisk. Så de flesta av oss märker inte ens vad som händer med landet. Vi kan välja i mobilen vad vi ska se av omvärlden.
Men innan TVn kom, innan de små privata bondgårdarna försvann, på den tiden när alla små barn var ute och lekte på dagarna, mammorna stod och skvallrade i mjölkaffären och det var liv och rörelse överallt, på den tiden fanns ett annat intresse för Sverige. Det var nog också innan charterresorna, de billiga gruppresorna, var uppfunna. Folk åkte ”till sommarstugan” eller kanske till något pensionat på västkusten och deras semesterpengar gick till små restauranger, hotell och affärer i Sverige. Barn på landet åkte hölass och på vintern åkte de skidor hemma i närmaste backe.
Innan charterresorna kom så hade folk ett intresse för Sverige. Om man numera ens säger ordet Sverige så är det genast någon grinig person, som vaknar och ropar ”rasist”. Men alla i hela världen borde väl tänka på att på bästa sätt ta hand om sitt eget land, på samma sätt som att varje familj bryr sig om att ta hand om sin egen bostad. Somliga tycks ha fått för sig att det är egoistiskt att sköta och värna om sin egen miljö. Men hur ska det alls gå med jorden om ingen gör det?
Här kommer några länkar om Sverige, först om företagsverksamhet i naturen / skogen, speciellt här i Finnskogen, och sedan om den där gamla känslan för Sverige, som vi borde återuppliva. Var är alla, som intresserar sig för runor, heliga träd, kraftdjur och gamla seder och bruk, sagor och galdersånger? Lägger ni inte märke till att industrin håller på att erövra vår landsbygd som ett omärkligt virus, som i tysthet bara växer och växer inifrån?
Varför inte testa att leva sig in i den där gamla känslan, som fanns förr? Många återskapar den och gör till och med en lönsam historia av den, utan att förstöra miljön.
Nu blandar jag här turistnäring, rekreation, vardagsliv, trollskog med magi och bortglömd nationalromantik.
Nu blandar jag här turistnäring, rekreation, vardagsliv, trollskog med magi och bortglömd nationalromantik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar